
Något inom mig kände att även om det inte bar frukt längre så kunde det få stå kvar och pryda sin plats .
Det har nu 2 år efter stormens framfart börjat få nya skott.
Dessa skott kommer nog aldrig att bära frukt och om så kommer det att ta många... många år .
Men det pryder sin plats i trädgården....
Så blir det också för oss människor när vi blir stympade av livet....genom olyckor eller sjukdomar.
Vi pryder vår plats i livet och genom oss sjuka skapas arbeten....så nog gör vi nytta!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar