Detta äppelträd tänkte vi såga ner efter det att stormen stympat det.Något inom mig kände att även om det inte bar frukt längre så kunde det få stå kvar och pryda sin plats .
Det har nu 2 år efter stormens framfart börjat få nya skott.
Dessa skott kommer nog aldrig att bära frukt och om så kommer det att ta många... många år .
Men det pryder sin plats i trädgården....
Så blir det också för oss människor när vi blir stympade av livet....genom olyckor eller sjukdomar.
Vi pryder vår plats i livet och genom oss sjuka skapas arbeten....så nog gör vi nytta!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar