tisdag 30 mars 2010

Kroniskt trötthetssyndrom ME/CFS


Att varje dag känna sig som om man varit på fest igår, med enda variationen att det känns som mer eller mindre baksmälla.
Fast jag nästan aldrig dricker nå alkohol , på sin höjd ett eller två glas vin nån gång.

Det måste kännas fantastiskt att få vakna en morgon och känna sig utvilad och pigg.

Känna att vingarna bär, att kunna lita på sina vingar.
Inte som nu, inte veta om de håller för nästa
halvtimme.
Idag tvingade jag mig att gå 1.5 km, det var tungt, som att gå i sump mark.
Om det ändå gick att träna upp konditionen, men det går inte. Jag kommer bara till en viss gräns sen är det stopp.
Det gäller att hushålla med den lilla kraft resurs jag har.
Jag blir bara mer sjuk och ledsen när jag går över kraftgränsen.

Hur har det kunnat bli så här ? Tänk om det ändå fanns nån bot.

Den friske har många önskningar men den sjuke har bara en, att bli frisk.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar