söndag 16 maj 2010

Kultursjukdomar ?


http://www.regeringen.se/content/1/c6/13/49/30/cd6b42cc.pdf
Kolla in punkt 4.6 Diagnoser ur sjukförsäkringens perspektiv.

Väldigt intressant att man finner denna text på regeringens sidor.....
Minst samma vikt bör Socialstyrelsens beslutsstöd och riktlinjer ha när det gäller de s.k. kultursjukdomarna, t.ex. amalgamöver-känslighet, fibromyalgi, elallergi och kroniskt trötthetssyndrom. Diagnoser kommer och går. Besvärsbilderna visar ofta stora inbör-des likheter och betydande symtomatisk överlappning31, men mycket olika fysiska symtom kompletterar den allmänna symtom-bilden. Nedstämdhet i högre eller lägre grad hör ofta till bilden, liksom smärta, trötthet, kognitiva problem och ofta en stark önskan att få en biomedicinsk förklaring.
Vem vill inte veta varför man mår dåligt ?
Diagnoser kommer och går ? Och undra på när det inte är intressant att utreda längre än näsan räcker !
Undra på om man blir nedstämd när man aldrig blir bra, och ingen bot finns idag , och ingen vill erkänna att vi är sjuka.


Enigheten är däremot stor om att kultursjukdomarna represen-terar ett stort och viktigt hälso- och sjukvårdsproblem. De förekommer i alla länder, är vanliga, kostsamma, långvariga och riskerar att leda till invalidisering. De orsakar stort lidande för drabbade individer och riskerar tillkortakommanden i sjukvården med avgörande betydelse för patienternas fortsatta liv.
Jo de verkar ha problem med att avfärda oss drabbade.
Det finns dom som vill forska men får inga pengar till forskningen.
Ja och det blir naturligtvis billigare för regeringen om vi arbetar ihjäl oss!


När det gäller behandling börjar vissa belägg finnas för en ordning som bygger på sex olika steg. 1) uteslutning av biologiskt diagnoserbar sjukdom, 2) undersökning av om psykisk sjukdom, t.ex. egentlig depression, föreligger, 3) etablering av en samarbets-allians med patienten som bekräftar patientens lidanden, men samtidigt understryker behovet av att hitta en copingstrategi som minimerar sjukrollen, 4) komma överens om mål för att återskapa funktionsförmåga – försiktigt eskalerande fysisk träning är viktigt, 5) väl avvägd bekräftelse – patienten behöver inte bara förstå vad han eller hon inte lider av utan också vilka möjliga krafter som är i rörelse, 6)om inte tidigare punkter har hjälpt finns hygglig evidens för att kognitiv beteendeterapi kan lindra såväl kroppsliga symtom som generaliserat ångestsyndrom.
När kunde en psykolog bota virus ?
Träning ? Livsfarligt....har man ME så blir man sämre av träning...man har en viss kraft...när den är förbrukad då ligger man där igen.
Kognitiv beteendeterapi är bra för att man ska lära sig att acceptera !
Ångest får man av att det inte finns hjälp att få vid dessa sjukdomar och att det finns en ovilja att hjälpa och ingen acceptans hos de som bestämmer !


2 kommentarer:

  1. skönt att läsa om andra i samma båt. Har själv gett mej själv diagnosen efter 2 års helvete nu(utlöstes av ett allvarligt tarmvirus, följt av steptokockinfektion som blev spiken i kistan.)
    Ser ok ut och försöker vara glad - men en kille på 37, före detta personlig tränare och superenergisk... att jag numera har 30% av min forna energi tar ingen på allvar. Och alla symtom man bockar av från kriterielistorna försöker läkarna i all välmening ta sig an en i taget, enda "medicinen" jag fått är kortisoninhalator för dålig lungfunktion. Resten får man självmedicinera - märker tex en klar förbättring med B12, Dvitamin och magnesium. Stay strong! :-)
    /Tony

    SvaraRadera
  2. XMRV är den hittills troligaste underliggande orsaken till åtminstone ME, sannolikt även FM. Förmodligen kan det ligga till så att detta retrovirus (som normalt bara återfinns hos möss) kan 'lifta' med andra virus och på så sätt komma in i värdorganismerna.

    Såvitt jag vet är virus i allmänhet och retrovirus i synnerhet helt ointresserade av övertalning. Hade det gått att bota ME med positivt tänkande hade jag varit frisk för länge sen, och att hålla på och pressa leder ofelbart till följdsjukdomar pga det nedsatta immunförsvaret.

    Här har du en som har varit med ett tag och fick se konsekvenserna av ett ME-utbrott på en liten ort nordost om New York i slutet av 80-talet, David Bell:

    http://davidsbell.com/DSBEvents.htm#Toronto

    SvaraRadera