onsdag 13 april 2011

ME och sätta gränser....



Att sätta gränser är svårt...allra helst när man vant sina medmänniskor att alltid finnas till hands.
Nu skriver jag i egen sak...utifrån mig.

Jag är en människa som vill så mycket...är född sådan och känt mig mera nöjd med mig själv om jag kunnat hjälpa till på ett eller annat sätt...och att "alltid" ha projekt på gång..helst flera åt gången.

Uppfostrad till att vara snäll....svårt att säga ifrån.
Vill gärna vara med där det händer och det "skulle" nästan jämt hända saker och ting....jag "skulle" bara orka...allt annat var omöjligt.
Jag gillar fortfarande att ha järnen i elden......men måste vila ofta däremellan ...så tiden räcker inte till.....många järn blir liggande som borden till framtiden.
Missuppfatta inte nu och tyck att jag vill vara någon sån där märkvärdig sak som vill vara bäst...för det är jag inte och har aldrig varit och kommer aldrig att bli....utan jag vill bara väl.

Men jag har alltid försökt tänja på gränserna....ni vet....lite till och lite till.
Vill gärna hamna där fortfarande....men jag kan numera stanna upp och tänka till.....nåja :) nästan jämt.

Men att sätta gränser är svårt när man fortfarande vill så mycket.....ni ska veta hur illa jag mår om jag måste säga ifrån till mina nära och kära...eller om jag måste välja på två roliga saker.
När man vet att det skulle ha varit roligt att få följa med på vissa saker....men inte fixat det den dagen.
Då är det lågvattenmärke i min hjärna.
Eller de saker jag tror att jag borde göra för andra....jag har en tendens att vilja göra andra människor glada.....förra året prackade jag på många i min omgivning tomatplantor....hade satt alldeles för många.....fick inte plats och ville inte kasta.
En och annan blomma får mina nära och kära då och då....

Vissa saker väljer jag bort utan samvete....och det är när människor tar av min kraft...dessa är inte välkomna i min närhet när de inte kan uppföra sig :). ( litet skämt)
Alla stressade dårar flyr jag som pesten...

Så att sätta gränser är svårt....fruktansvärt svårt när kraften är så olika från dag till dag.

1 kommentar:

  1. Ja kajza inte är det lätt att sätta gränser inte.
    Lite för mycket så rasar man som ett ostabilt korthus.
    Jag har också alltid tänkt på andra mera än mig själv, men nu är det nog dags att klappa sig själv på kinden.
    Man får bli ett litet ego och ta dagen som den kommer, vare sig man ligger pall eller inte.
    Kram

    SvaraRadera