onsdag 23 november 2011

Att hantera sin ME...inte lätt.



För det första bli man aldrig klok på denna sjukdom....men jag tror att man kommer långt med att inte pressa sig.....stå på sig i hur man mår och inte låta andra ta den lilla kraft man har med diskussioner och ifrågasättande.

Ta dagen som den kommer är bäst...men det är jättesvårt att få det att fungera så i vardagen, om man har familj....men för sitt eget bästa får man....lära sina anhöriga och vänner att förstå...så småningom ramlar kronan ner även på de flesta.

Man lär sig att sålla.

Det går upp och det går ner i denna förbannade sjukdom...och vi är känsligare för allt.....så är det bara.....fast vi inte vill att det ska vara så.
Det som är svårast tycker jag är att jag inte vet vad jag fixar från dag till dag....i bland kan jag lyssna på hög musik (mycket sällan numera)....och ibland är det bara tystnaden som gäller.....ibland har jag ork till en halvtimmes promenad och ibland får jag tvinga mig att gå ut på gården på darriga ben och med yrsel.....liksom ingen rim eller reson.

Det finns ändock ljusglimtar i tillvaron om man lär sig att se dom.....och nya intressen dyker upp.
Att ha små projekt på gång är att ha livsgnistan uppe....man behöver inte bli klar med projekten...huvudsaken är att man sätter igång och prövar.

Tacksamhet för enkla ting ......som t.e.x att ha en natt av relativt bra sömn eller orka ta en liten promenad.....att kunna se och höra fåglarna ute i naturen.....att vännerna finns kvar trots att man inte är samma person.....att man får nya vänner p.g.a denna sjukdom (annars hade man inte mött dom i livet).....att man har förståndet kvar....är en sak man ska vara mycket tacksam för...tak över huvudet och mat på bordet o.s.v.

Så vänder man på steken så finns det positiva saker även med ME.....man får en annan insikt till livet....små enkla ting som man förr tog för givet....är man nu tacksam för att man har och får.

Så det finns ljusglimtar om vi vill se dom.

Så kramas vi 6 sekunder eller mer :).

2 kommentarer:

  1. Så är det, varför gå dyra antistress- och mindfulnesskurser när man kan ha ME hela tiden istället, då tvingas man f-n i mig att befinna sig i nuet (vare sig man vill eller ej) för det finns liksom inget då eller sen ? :P

    Nä, men rätt hanterat finns det en del poänger med åkomman, projekten får väl röra sig stötvis framåt i den takt dom behagar dårå. Halva hemligheten med att överleva framgångsrikt med ME ligger i ett synnerligen tillbakalutat förhållningssätt till vår illusoriska tillvaro, detta är den ultimata zen-övningen.

    SvaraRadera
  2. Här har du nåt att lyssna på nån dag när det råkar funka:

    http://www.youtube.com/watch?v=toHlMD50eYY

    ... but your new shoes are worn at the heels,
    and your sun tan does rapidly peel ....

    SvaraRadera