fredag 24 maj 2013

Bättre och bättre med foten :).

På benen .....men inga promenader än.


Fick lite sällskap idag av dottern och gullgumman :).

Så mycket energi man kan ha vid 2 och ett halvt års ålder :).
Önskar jag hade hälften :).



Det piggade upp den här strandsatte människan.....finns det nå ljuvligare än små barn...dom är ju så spontana och härliga....helt naturligt underbara.

Å snart kommer en till liten ljuvlig varelse....Ella ska ju få en lillasyster :)...snart....om en vecka eller två :).
 

onsdag 22 maj 2013

Skadad av influensavaccin !



Tänkte att jag skulle dela med mig av Margithes upplevelse....till den intresserade.


Vem kan man lita på ?
Borde man inte kunna lita på på dem som utger sig för att kunna ?



http://vaccin.me/2013/05/09/skadad-av-influensavaccinering-vad-hander-nu/?utm_source=feedburner&utm_medium=email&utm_campaign=Feed%3A+VaccinationBiverkningar+%28Vaccination+%26+biverkningar%29
.................................................................................

Nä man får nog ta till sin egen magkänsla och stå upp för sig själv.





tisdag 21 maj 2013

söndag 19 maj 2013

Om att leva med sjukdomen ME på mitt vis.


Jag försöker leva så gott det går....jag har hela tiden fokus på att någonstans där framme ska allt bli bra igen.

När jag mår som sämst så brukar jag alltid tänka: att det blir bättre...det kommer ljusare tider.

Nu har jag levt med denna helvetes sjukdom så länge så jag börjar känna igen svängningarna.

Det gäller att rida ut stormarna.....vilket kan vara mycket tålamodsprövande många gånger.



Något som är bra att  ha när stormarna härjar är en hög med böcker och filmer i beredskap.
Man vet ju inte hur länge stormen pågår men den blir mer uthärdlig om man kan roa sig med ljusare sinnesintryck.
Musik ska man inte underskatta.....lugn skön musik är läkande.....och även sövande om man har svårt att sova.
Men ibland så blir svackan så djup efter stormens härjningar så att det enda som hjälper är tårar....dom ska man inte heller underskatta för efter regn så kommer sol :).

Man får gråta floder så att man badar i sina egna tårar om det behövs.
Att ha ME är också en sorg....en sorg att inte kunna leva som man vill....med alla begränsningar som hör till sjukdomen.

Att inte bli förstådd i hur jävligt man kan må är nog det svåraste....för det syns ju inte på utsidan.
För min del så har jag den svåraste kampen bakom mig tror jag när det gäller attityder.
Nu träffar man ju på en och annan ibland (även inom vården) som inte har blivit begåvad med förstånd att tänka utanför sina egna ramar....aldrig att jag låter dom sänka mig. Med tankekraft kan man komma långt :).
Man behöver ju inte umgås med "sånt" folk heller :).
Nääää man ska sålla i sin krets....och sätta på extra skinn på näsan :).


Ensamheten är inte så rolig alla gånger.....vilket följer med denna sjukdom.... det är så många gånger när man helt enkelt inte orkar umgås.....när stormen varit extra kraftig ett bra tag och den har dränerat ur en så till den mildaste grad att man inte ens orkar lyssna på radion.

Då skulle man bara vilja ha någon som höll om en i tystnad .



Aldrig ge upp....försöka se det positiva....det finns faktiskt de som har det värre och alla har vi våra bördor....även de mycket framgångsrika.
Just i denna stund är det hyfsat trots min spricka i foten .
Våren har kommit med stormsteg....:).....fåglarna kvittrar...naturen spirar.



Det är lätt att säga att det ska vara gott att leva....men man kan försöka trots sina begränsningar.

Hakuna matata :)
http://www.youtube.com/watch?v=gFYAww3Yf1U

See you anorther day :).




                                                                                                                                                                                                                                        

tisdag 14 maj 2013

Varit på vift till Kalmar och Öland och brutit foten :(.

Aldrig ska man få känna luft under vingarna igen.....så fort man känner sig lite bättre utöver det vanliga så händer nått.
Låter väldigt pessimistiskt men aldrig får man vara riktigt glad.



Min man och jag var iväg till Kalmar och Öland förra veckan.....trevligt med lite vårsemester.
6 nätter på hotell är inte dumt alls....skönt att få lite miljöombyte....:).

Jo vi hade det bra ändå fast inte räknar man med att komma hem med bruten fot :(.



Så kommer man glatt nerför hotelltrappan och vips så ligger jag på knä på stenbeläggningen nedanför.
Det small till i foten...ajajajaj :(.
Jag måste ha måttat fel på nå vis...missbedömde nog höjden på sista trappavsatsen.

Blev väl omhändertagen på akuten på Kalmars sjukhus....måste säga att det var väldigt trevlig personal.....tur i oturen så var det "bara" en spricka på utsidan av foten.....så inge gips....bara linda och högläge och vila.....några veckor. :)

Fort gick det på akuten också....på en timme så var vi tillbaka på hotellet....det var annat de än på akuten här....där jag låg en hel natt med hjärtklappning och det tog två timmar innan läkaren kom för att kolla mig.

Det är väl så att i sin ME dimma så funkar inte hjärnan ibland och då kan det lätt hända en olycka.

Tråkigt känns det att det skulle bli så här....mitt i semestern.



Att hoppa på kryckor är inte kul heller....gud så många muskler i vila man har :p.