tisdag 14 maj 2013

Varit på vift till Kalmar och Öland och brutit foten :(.

Aldrig ska man få känna luft under vingarna igen.....så fort man känner sig lite bättre utöver det vanliga så händer nått.
Låter väldigt pessimistiskt men aldrig får man vara riktigt glad.



Min man och jag var iväg till Kalmar och Öland förra veckan.....trevligt med lite vårsemester.
6 nätter på hotell är inte dumt alls....skönt att få lite miljöombyte....:).

Jo vi hade det bra ändå fast inte räknar man med att komma hem med bruten fot :(.



Så kommer man glatt nerför hotelltrappan och vips så ligger jag på knä på stenbeläggningen nedanför.
Det small till i foten...ajajajaj :(.
Jag måste ha måttat fel på nå vis...missbedömde nog höjden på sista trappavsatsen.

Blev väl omhändertagen på akuten på Kalmars sjukhus....måste säga att det var väldigt trevlig personal.....tur i oturen så var det "bara" en spricka på utsidan av foten.....så inge gips....bara linda och högläge och vila.....några veckor. :)

Fort gick det på akuten också....på en timme så var vi tillbaka på hotellet....det var annat de än på akuten här....där jag låg en hel natt med hjärtklappning och det tog två timmar innan läkaren kom för att kolla mig.

Det är väl så att i sin ME dimma så funkar inte hjärnan ibland och då kan det lätt hända en olycka.

Tråkigt känns det att det skulle bli så här....mitt i semestern.



Att hoppa på kryckor är inte kul heller....gud så många muskler i vila man har :p.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar